• Socialt ansvar (CSR) och hållbarhet hos tillverkare i Kina: Av Renaud Anjoran

    Publicerad Lämna en kommentar

    CSR i Kina

    Vill du tillverka produkter i Asien?
    Boka en kostnadsfri konsultation nu

    Renaud Anjoran, grundaren av Sofeast i Shenzhen, är en välkänd expert vad gäller kvalitetssäkring och fabriksrevisioner. I denna artikel delar Renaud med sig av sin erfarenhet av ett ämne som är mer relevant än någonsin för importörer: Socialt ansvar. Fortsätt läsa och lär dig mer om de olika CSR och hållbarhetsprotokoll som finns och hur situationen skiljer sig mellan större industrier – inkluderat textilier, elektronik och leksaker.

    Han förklarar även varför så många leverantörer misslyckas när det kommer till granskningar av socialt ansvar. Många företagsägare utgår ifrån att den största risken är minderårig arbetskraft, men så är inte fallet.

    Varför är granskningar av socialt ansvar nödvändiga då man gör affärer med kinesiska tillverkare?

    Det finns flera anledningar till varför västerländska importörer behöver utföra granskningar av sina leverantörers fabriker vad gäller socialt ansvar.

    För det första granskas konsumentvarumärken hårt av media. Journalister undersöker generellt inte inom vilken typ av miljöer vissa produkter tillverkas, men då och då uppdagas information som orsakar en skandal. Tidigare fall har rört sig om Nike och barnarbete, likaså Apple och självmorden på Foxconn. Det är viktigt att man känner till potentiella skandaler och att man uppmanar leverantörer till att agera.

    Notering: Detta gäller inte bara för de märken som omsätter flera miljarder dollar, och det påverkar inte bara den allmänna opinionen. Föreställ dig att en fabrik börjar brinna, där tiotals arbetare dör, och där etiketter med ditt märke hittas bland spillrorna. Detta kan vara förödande för ditt märke.

    För det andra ber alltfler återförsäljare om rapporter rörande socialt ansvar. Om du köper produkter från kinesiska leverantörer och säljer dem till återförsäljare kan det snart hända, ifall det inte redan har hänt, att de ber dig komma med bevis för att produktionen utförs under ansvarsfulla förhållanden.

    För det tredje använder de flesta importörer inom vissa industrier, exempelvis lyxvaror, granskningar av socialt ansvar som historik för att visa hur de själva tar socialt ansvar. Detta är en fördel vid marknadsföring.

    Köpare kan utföra granskningarna själva eller lägga ut jobbet till specialiserade firmor, men de bör inte förlita sig på leverantörens självgranskning. Enligt min erfarenhet blir resultatet mer felaktigt än då man ber om kvalitetsdata. Jag anser att granskningar av socialt ansvar kan vara ett användbart redskap om importörer har ett korrekt tillvägagångssätt.

    Får du vanligtvis förfrågningar från köpare i andra länder, som undersöker nya potentiella leverantörer eller från köpare som vill granska de som de redan har etablerade tillverkare?

    Jag har observerat följande mönster: en liten eller mellanstor importör tenderar att boka granskningar av kvalitetssystem (ex. ISO 9001:2015), istället för en granskning av socialt ansvar, då de väljer nya leverantörer. De granskar sedan socialt ansvar ifall en kund framför krav angående detta.

    Stora importörer begär ofta en granskning av socialt ansvar (Social Compliance Audit / SCA) för varje ny leverantör. Generellt sett kommer endast de företag som oroar sig över sitt märke att välja nya leverantörer utifrån deras SCA.

    Är granskningar av socialt ansvar (SCA) baserade på standardiserade protokoll, eller baserade på köparens egna krav?

    Vi har sett båda fallen, men alla granskningar av socialt ansvar fungerar generellt på samma sätt.

    Vissa av de stora granskningsbyråerna, som Bureu Veritas, Intertek, UL, SGS och några andra, är på de stora återförsäljarnas (eller de stora märkenas) lista på auktoriserade granskningsorganisationer. De utför generellt granskningar av socialt ansvar baserade på dessa stora köpares egna standarder.

    De granskningar av socialt ansvar som vi utför, är vanligtvis baserade på våra egna standarder. Ibland utför vi en förhandsrevision (för att visa en importör var de verkliga problemen ligger innan återförsäljaren begär själva granskningen). I vilket fall som helst finns det skillnader mellan de stora återförsäljarnas/märkenas checklistor, men de är oftast mindre. De baseras alla på SA8000 och lokalt gällande lagar. Alla granskare tenderar att fokusera på samma saker. Vissa har mer strikta krav för vissa specifika punkter. Wal-Mart ser exempelvis brandsäkerhet som något väldigt allvarligt. Fabriken nergraderas automatiskt från grön till orange, även ifall problemet de hittat gällande brandsäkerhet är av mindre natur.

    Det finns även tredjeparts-certifieringar. En tillverkare kan ansöka om att bli certifierad för att efterleva en viss standard. Ändamålet med detta är att uppvisa efterlevnad och undvika att behöva bli granskad om och om igen av flera kunder. Här är ett par exempel:

    • SA8000 – väldigt svårt. Resultatet blir godkänt eller icke godkänt. Endast en liten del av fabrikerna i Kina är certifierade enligt SA8000. (Läs mer)
    • BSCI – en rapport utfärdas med ett betyg (A, B, C, D, E, F). Vissa köpare accepterar ett C, andra accepterar ett D. (Läs mer)

    Vad letar dina granskare efter då de utför en granskning av socialt ansvar?

    Vi måste först och främst kontrollera vilka processer som görs internt, iallafall en del av tiden, jämfört med de som läggs ut. I många fall lägger den exporterande fabriken inte till så mycket värde, mer än enkel assemblering, – och det mesta av processen görs av underleverantörer. Detta är ok, men importören måste veta vilken del av deras leverantörskedja som granskas. I vissa fall måste även underleverantören granskas.

    För det andra följer vi en standard checklista baserad på standarden hos SA8000.

    Den innehåller följande punkter:

    1. Minderåriga arbetare.
    2. Slavarbete: Många textilprodukter tillverkas exempelvis i fängelser i Kina, där möjligheterna till semester är begränsade och där det kan finnas bestraffningar för arbetare etc.
    3. Efterlevnad av lokala arbetsrätter: Detta inkluderar många punkter. Exempelvis: Får de anställda en högre timlön för övertid, söndagar och helger? Arbetar de mer än det totala antalet tillåtna timmar per vecka? Har de tillräckligt med vilodagar? Är anställningsförmåner utbetalda enligt lag? Denna del kan innebära en stor del arbete beroende på hur många dubbelkontroller (produktionsnummer, loggade timmar, löner etc.) som måste göras.
    4. Brandsäkerhet: Finns det uppenbara brandrisker, är det enkelt att utrymma, görs det brandövningar, finns det nödvändig utrustning (brandsläckare…)?
    5. Personalsäkerhet: Är de anställda ordentligt skyddade, finns det uppenbara säkerhetsrisker, har maskinoperatörer adekvat utbildning, etc.

    Vi har till sist även en sektion angående samarbetet med granskaren. Vissa fabriker har väldigt utarbetade system för att bli godkända vid denna typ av granskning. Om alla framlagda bevis ser bra ut, men vi har en misstanke om att de är förfalskade, en vanlig företeelse, så måste vi informera vår klient angående detta.

    Hur framgångsrik är SCA-granskningen vid granskning av en ‘medelmåttig tillverkare’ i Guangdong provinsen?

    Vi pratar vanligtvis inte om framgång eller misslyckande när det kommer till granskningar. Låt oss gå vidare in på detta:

    • Faktorer där vi har nolltolerans, som exempelvis barnarbete, slavarbete och fängelsearbete är väldigt sällsynt.
    • Större faktorer som exempelvis rör utbetalningar av lön i enlighet med lokala lagar, bestraffningar av anställda samt brandsäkerhetsrisker upptäcks i fler än 50% av fallen.
    • Mindre faktorer, som att operatörer arbetar mindre än 60 timmar per vecka, men över den lagliga gränsen, hittas i nästan 100% av fallen.

    Hur framgångsrik är en CSR inspektion (SCA), i regel, om man jämför mellan olika industrier?

    Högautomatiserade industrier såsom elektronik brukar fungera bättre. Fabriker som tillverkar kläder och möbler brukar vara värst p.g.a. den väldigt manuella processen.

    Storlek spelar också en roll. Större fabriker tenderar att ha bättre granskningsprotokoll, utav den enkla anledningen att stora ordrar kommer ifrån stora kunder, och dessa stora företag har vanligtvis utfört granskningar och verkat under många år för att deras leverantörer skall bli bättre. En del av detta är verklig förbättring och en annan är en bättre förmåga att dölja sanningen. Å andra sidan har många fabriker aldrig brytt sig om social efterlevnad och tenderar att få väldigt låga betyg vid granskningar.

    Om en leverantör inte blir godkänd under SCA, är det värt besväret att stödja leverantören medans denne förbättrar arbetsförhållanden samt arbetsplatssäkerheten?

    Låt oss säga att du arbetar med en ny fabrik. Om granskningsrapporten för SCA är väldigt dålig, så är det bäst att undvika denna fabrik. Det kommer att medföra allt för mycket arbete för dig i det långa loppet.

    Om du granskar en ordinär leverantör och granskningsbetyget är lågt, kan det vara värt att fortsätta arbeta med dem ifall de är öppna för att införa förbättringar och ifall de lyssnar på dig. Mer om detta snart. Med andra ord, ha inga förhoppningar ifall fabriksägaren har en bakåtsträvande mentalitet och tänker väldigt kortsiktigt, eller ifall du köper 0,5% av deras årliga kapacitet.

    Anser du att arbetsförhållanden och arbetsplatssäkerheten håller på att bli bättre?

    Ja, situationen håller på att förbättras i Kina, p.g.a. tre faktorer.

    Den drivs främst av marknadskrafter. Demografin håller på att förändras och fabriker måste nu övertala potentiella anställda till att ansluta sig till dem.
    Nya fabriksbyggnader behöver ett tillstånd från regeringen, så de flesta nya fabriker är i enlighet med brandsäkerhetsregleringar. Regeringen tvingar ibland fabriker till att spendera pengar och utföra förändringar i byggnaden, exempelvis genom att de måste öppna ytterligare ingångar.

    Den påverkan som stora kunder har på förbättringar gällande social efterlevnad har också bidragit till dessa förbättringar. Tyvärr ser många fabriksägare social efterlevnad som en kostnad när de gör affärer. Det logiska svaret är att dölja problem, visa upp falska bevis och muta granskare.

    Det finns lyckligtvis andra fabrikschefer som ser social efterlevnad som ett sätt att enklare anställa och behålla arbetskraft. Kostnaden för att byta ut en produktionsoperatör är runt 3 månader av hans eller hennes lön (anställande och upplärning av den nya operatören, förlorad produktion och förlorad kvalitet). Det finns därför fördelar med social efterlevnad från ett företagsperspektiv.

    Kommuner lägger sig för det mesta inte i när det kommer till antalet arbetade timmar. Det finns ofta en konflikt: Å ena sidan vill arbetare arbeta övertid och tjäna mer, å andra sidan sätter Kinas arbetsrätt ett lock på antalet arbetade timmar. De goda nyheterna är att många fabriker nu ser till att deras operatörer arbetar mindre än 60 timmar per vecka. För 10 år sedan var detta inte så vanligt, då endast leksaksfabriker hade detta förfarande. Återigen, marknadskrafter håller på att ge mer makt åt de anställda och mentaliteterna håller sakta på att förändras.

  • Vi hälper e-handlare att tillverka produkter i Asien

    Boka telefonmöte
  • Lämna ett svar

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

    * Vänligen kryssa i ruta för att godkänna

    *

    I agree